Mjuu~
Jag har sällan något med positiv stämning att skriva, jag vet det. Men någonstans måste jag få ut allt.
De flesta drömmer nog om den där perfekta skolbalen innan studenten. Yep, jag är inget undantag. Men som det ser ut just nu kommer det nog inte bli något för min del. Är det något jag inte vill är det att gå ensam på den. Jag blir riktigt ledsen när jag tänker på mej själv i den där jättefina klänningen jag har tittat ut, men vid min sida finns ingen. Jag ser mig själv sitta ensam och se på alla glada ansikten... Jag vill verkligen inte det.. Det skulle vara en mardröm för mej.
Jag trodde heller aldrig att jag skulle ha mod nog att fråga någon om att bli min baldate. Jag gjorde det och hoppades verkligen.. Men efter att ha väntat på ett klart svar i över två veckor fick jag till sist ett "tror inte det blir något med det." till svar. Jag blev skitledsen, eftersom det här var en person jag verkligen ville gå med. Jag tänkte hela tiden att nej men det här blir ju inga problem. Det är klart han kommer vilja gå med mej. Säkert den första optimistiska tanken jag någonsin haft i alla fall. Jag fattar inte hur jag kunde vara så övertygad om att jag skulle få min vilja igenom. När jag nu inte fick det känns det hårdare än något slag jag någonsin fått...
Jag hade verkligen sett fram emot att få gå med honom vid min sida, precis som det var under den där aristokratiska picknicken i början av september... Det var typ helt perfekt då och om jag fick ha en balklänning på mej och en fin uppsättning i håret så skulle det vara ännu perfektare. Bortsett från mitt ansikte hade vi blivit balens vackraste par, utan tvekan.. Men nu får jag låta något annat par få den titeln, för min dröm krossades här och nu.
De flesta drömmer nog om den där perfekta skolbalen innan studenten. Yep, jag är inget undantag. Men som det ser ut just nu kommer det nog inte bli något för min del. Är det något jag inte vill är det att gå ensam på den. Jag blir riktigt ledsen när jag tänker på mej själv i den där jättefina klänningen jag har tittat ut, men vid min sida finns ingen. Jag ser mig själv sitta ensam och se på alla glada ansikten... Jag vill verkligen inte det.. Det skulle vara en mardröm för mej.
Jag trodde heller aldrig att jag skulle ha mod nog att fråga någon om att bli min baldate. Jag gjorde det och hoppades verkligen.. Men efter att ha väntat på ett klart svar i över två veckor fick jag till sist ett "tror inte det blir något med det." till svar. Jag blev skitledsen, eftersom det här var en person jag verkligen ville gå med. Jag tänkte hela tiden att nej men det här blir ju inga problem. Det är klart han kommer vilja gå med mej. Säkert den första optimistiska tanken jag någonsin haft i alla fall. Jag fattar inte hur jag kunde vara så övertygad om att jag skulle få min vilja igenom. När jag nu inte fick det känns det hårdare än något slag jag någonsin fått...
Jag hade verkligen sett fram emot att få gå med honom vid min sida, precis som det var under den där aristokratiska picknicken i början av september... Det var typ helt perfekt då och om jag fick ha en balklänning på mej och en fin uppsättning i håret så skulle det vara ännu perfektare. Bortsett från mitt ansikte hade vi blivit balens vackraste par, utan tvekan.. Men nu får jag låta något annat par få den titeln, för min dröm krossades här och nu.
Kommentarer
Trackback
